- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
14

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 2. En hemlighet, som döden tog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med sina starka armar fattade fru Borg den dödsbleka
flickan och ställde henne upprätt.

»Kom nu», uppmanade hon och förde fången ur cellen.
Mer buren än själf gående genom korridorerna anlände Therese
slutligen till sjukafdelningen, hvarest vaktaren mötte i
förrummet.

»Nummer 16?» frågade han.

Fru Borg nickade bifallande.

»Jag har direktörens uppdrag ...»

Fru Borg nickar än en gång.

»Jag vet det redan. Det är väl ej försent», säger hon.

»Kanhända, kanhända inte. Doktorn öppnade just nyss
dörren och frågade efter er. Kom!»

Fången vacklade efter honom. Han öppnade en dörr på
höger hand, hvarifrån bedöfvande medikamentlukt strömmade
ut. Hon hade inga tårar mer, ehuru hon väl visste, hvad det
var frågan om. Hon tänkte på orden: Döden är vägen till
frihet och frid! Men nu förstod hon dock, hvarför hon var så
sorgsen, så oerhördt bedröfvad just i dag.

Rundt omkring lågo förlorade söner — straffångar,
mestadels i denna afdelning svårt sjuka, som med olika miner stirrade
på den unga, vackra flickan. Här och der hörde man ett
rosslande ljud, ett cyniskt ord från läppar, redan vigda åt döden.
Seniga, magra händer hvilade på yllefiltarne.

Längst bort i salens bakgrund hade man ställt en
flyttbar skärm omkring en säng för att dölja den der pågående
dödskampen för de öfriga sjuka. Der drog n:r 27 sina sista
andedrag.

Han var en man af omkring fyratiofem års ålder. Grämelse
och sorg hade dock gjort utseendet betydligt äldre. Ögonen,
som lågo djupt in i sina blåkantade hålor, tycktes vara de
enda, hvilka visade att lif ännu fanns i denna kropp. Vid
hufvudgärden satt fångpredikanten, läsande en bon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free