Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 2. En hemlighet, som döden tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i5 —
»Hr doktor — Nummer 16», anmälde vaktaren.
»Nå ändtligen», utbrast läkaren.
Fången i sängen reste sig med en hastig rörelse och
sträckte ut händerna.
»Therese», stönade han.
Det ovanliga tilltalsordet väckte henne till lif. Det var
nu så länge sedan, hon hörde detta ord, att hon så godt som
glömt det under de långa åren i fängelset.
Hon kastade sig på knä vid sängen, utropande!
»Fader! Fader!»
»Tack, Therese, tack! Jag välsignar dig», stönade han,.
Doktorn böjde sig ned till flickan, hviskande:
»Nummer 27 yttrade som sin sista önskan att få tala
ostörd med er. Använd nu de få kvarvarande minuterna».
Han vinkade derpå pastorn, som blott ogärna lämnade
dödsbädden, men som slutligen ansåg sig böra följa läkaren
derifrån. I salen blef det tyst som i en graf.
Bakom skärmen förnam man ett rosslande, som tilltog:
i häftighet.
»Therese», framtvang n:r 27. »Förlåt mig».
»Jag, fader?»
»Genom min förskyllan lefver du nu här i fängelset. Jag:
hade tänkt mig något helt annat, vid den evige Guden, något
helt annat. Hvarför skulle jag taga dig med den gången?
Men jag ville visa den rike herrn: Så såg modern ut. Så,
alldeles som du. Då skulle han finna det begripligt.»
Therese lyfte upp hufvudet.
»Fader, i din sista stund säg mig uppriktigt, med hvilka
tankar i sinnet gick du till konsul Bark den der kvällen ? Ville
du råna och mörda honom?»
»Nej, nej, jag är oskyldig, och han är brottslingen. Jag
sökte upp honom för att visa honom papper, som jag fått af
en döende, och hvilka skulle gjort mig och min familj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
