Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 6. I procentarens näste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 57 —
lampan i handen för att lysa sin gäst genom den mörka
korridoren. Just då han öppnade dörren, hördes några halfhögt
uttalade förbannelser, bortskyndande steg och ett misstänkt
knarrande.
Bark stannade och såg frågande på Cohn. Då denne
teg, sade han:
»Jag tror, ni har flera gäster här i huset.»
»Några fullkomligt ofarliga affärsvänner. Den der
dum-snuten Baruch har väl släppt in dem utan min tillåtelse.»
»Stanna här med lampan», fortsatte Bark i befallande,
halfhög ton. »Jag hittar nog vägen själf.»
Juden stannade. »Dörren går inåt. God natt, herr —»
Bark stampade med foten i stenläggningen, så att Cohns
obetänksamma nämnande af hans namn förklang ohördt.
Strax derpå slog husets gamla bakport i lås.
Några minuter blef det tyst, till dess att Cohn fick syn
på Baruch, som kom framsmygande från ett sidorum, åtföljd
af två vagabonder.
»Fördömda åsna!» väsnades Cohn.
»De ville inte vänta längre», svarade Baruch.
»Ställ inte till något bråk, Cohn», uppmanade en af de
båda bofvarne. »Mellan så gamla affärsvänner som ni och vi
är det väl inte så kinkigt.»
»Hvad var det för en herrekarl, ni der fått att plocka?»
frågade den andre, i det han vecklade upp en säck med
klingande innehåll.
Vi igenkänna denne redan på den råa stämman. Det är
Karl Ek.
Q o
»Angår det er?» svarade Cohn. »Åtminstone var det
ingen kamrat till er och dermed basta»; och han skyndade
före in i sin kammare.
»Ett fint nummer, eller hur?» hviskade Eks kamrat.
»Jo du, jag känner honom, det var unge Bark.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
