Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 8. Ett steg mot afgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 70 —
hon sett en skymt då och då, när hon någon söndag fått
följa föräldrarne på teatern eller varietén.
Gerda var en vacker flicka, och gaf godt hopp om sig att
blifva ännu vackrare, ehuru hon nu endast nått
konfirmationsåldern.
Föräldrarne, som voro ytterst stolta öfver sin dotter, hade
beslutat, att ej låta henne förkväfvas inom någon fabriks osunda
atmosfär, utan söka en anställning åt henne i någon handel.
Till Gerdas såväl som föräldrarnes stora glädje lyckades det
ock att förskaffa henne plats i en modeaffäj*.
Så glad som nu hade man aldrig förr sett Gerda. Fadern
hade dock ingen tid att observera den förändring, som så
småningom försiggick med Therese, och då modern sade: »Jag
förstår mig rakt inte på Gerda längre, du skall se, att hon en
vacker dag drager sorg och skam öfver oss», skrattade han
blott och sade, i det han sträckte ut sina muskulösa armar:
»Den skulle jag vilja se, som vågar förföra Gerda. Den
slår jag i bitar, det lofvar jag.»
Så förgingo ett par år, under hvilka Gerda vuxit upp till
en framstående skönhet. Hon gjorde intryck af att vara en
dam af stånd, bar eleganta kläder och kunde haft en friare
på hvart finger.
Pappa Sten strålade af stolthet. Han hade gjort sin
dotter lycklig!
Så hände sig en afton, att kamraterna till sin stora
förvåning fingo se en ung man vänta på »oskulden», såsom Gerda
kallades af de mer »försigkomna» kamraterna, och att hon
rodnande tog hans arm.
»Ar du ond på mig, Gerda, för att jag kom och mötte
dig?» frågade mannen, då han såg Gerdas rodnad.
»Nej visst inte, Ferdinand lilla», smålog hon.
»Stilig karl, men fasligt enkel! Hvad kan han vara för
något?» hviskade kamraterna sins emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
