Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 8. Ett steg mot afgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 7i —
Den unge mannen hette Ferdinand Brand och var anställd
såsom ingeniör vid konsul Barks fabriker. Det var en
stackars fan, som hvarken hade föräldrar eller släktingar, blott en
plats, hvars inkomst han kunde lefva af. Flan hade länge burit
sin kärlek till Gerda inom sig själf, men då det var honom
omöjligt att längre beherrska sig, talade han en dag med
hennes far derom.
Denne såg på honom en stund utan att yttra ett ord.
Slutligen räckte han ingeniören handen, sägande:
»Topp! Inte mig emot. Men tala först med Gerda, hon
bör val också ha ett ord med i laget».
Fru Sten blef ytterst glad, då hon fick höra ingeniörens
anbud. Han var nämligen känd såsom en hederlig och
präktig karl.
Äfven Gerda var förtjust. Hon hade fått en fästman,
hon såväl som kamraterna! Och hvarken fadern eller modern
hade något deremot. Men någon kärlek i dess rätta mening
kände hon ej.
Detta upptäckte Brands skarpa öga rätt snart, men han
intalade sig själf, att han var för ifrig, och att hon först mäste
vänja sig vid honom. Sedan skulle nog allt blifva bra.
Under ett helt år besökte de nyförlofvade hvarje söndag
ett utvärdshus eller en teater, men Gerda tycktes aldrig
riktigt vänja sig vid honom, han blef henne allt mer och mer
likgiltig. Hon var numera lika glad, när Brand någon gång ej
gick och mötte henne, som hon förr var, då han under
kärlekssnack följde henne hem.
A ^
Slutligen en dag sade Gerda, då hon var hemma till
middag:
»I kväll kommer jag nog litet sent hem, för vi få
nattarbete.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
