- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
72

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 8. Ett steg mot afgrunden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 72 —

»Är det så mycket att göra?» frågade Sten.

»Alldeles förskräckligt», nickade Gerda, utan att se upp
från tallriken.

»Nå hur dags skall Brand hemta dig då?» frågade modern.

»Det är ej lönt han kommer», svarade Gerda». Han kunde
få vänta länge, för jag kan ej säga, huru dags vi få sluta. Jag
får ju sällskap med Charlotte».

Derpå reste hon sig hastigt, satte på sig hatten och
skyndade ut.

Hon hade ljugit — för första gången bedragit föräldrarne,
men hon tröstade sig. med, att Charlotte sagt sig ofta hafva
gjort på samma sätt, och att ingen skulle märka något. Man
borde ju njuta af lifvet, så länge man var ung och vacker!

»Vi skola skaffa oss en treflig kväll», hade hon tillagt.

På kvällen lämnade de i vanlig tid affären och skyndade
arm i arm fram en bakgata, af den påfallande skymningen
skyddade för att blifva igenkända af några bekanta.

En gång hviskade Gerda, som med våld drogs framåt af
väninnan: »Jag är sä rädd, det är nog bättre att jag går
hem.»

»Galenskaper», skrattade den andra, »du skall få
gudomligt roligt.»

Charlotte stannade framför en port, till ett stort hus vid
Stureplan. Derpå drog hon kamraten med sig upp för den
första trappan. Der stego de in i en upplyst tambur,
mottogos af en vaktmästare, hvilken hon tillhviskade några ord.
Han skyndade fore iiv i en korridor och öppnade en numrerad
dorr, der Charlotte och den tvekande Gerda stego in.

»Kom du bara,» sade förförerskan halfhögt och stängde
dörren. »Herrarne hafva ej kommit än, så vi äro alldeles ensamma».

Det var ett litet, ytterst elegant möbleradt rum, ett
sådant chambre separée, som finnes å nästan alla hufvudstadens
s. k. guldkrogar.

/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free