Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 8. Ett steg mot afgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 78 -
lcallare tycktes hennes uppförande mot honom blifva. Han
ville gärna gifta sig, men ansåg sig först böra förskaffa sig en
löneförbättring, och det gick ej så hastigt, ty hyckla och
smickra kunde han ej. Ja, han höll till och med ofta med
arbetarne och erkände många gånger rättvisan i att de, som arbetade
som lastdjur, ock skulle erhålla skälig betalning.
Detta hade gjort honom misshaglig i konsulns ögon, ehuru
han var en synnerligen duktig arbetsledare.
Under denna tid hade Gerda allt oftare träffat unge Bark,
först händelsevis — sedan afsiktligt.
Den rutinerade kurtisören förstod ypperligt konsten att
-draga den unga oerfarna flickan allt närmare fallet. Hans så
ärligt klingande ord voro gift för henne. Slutligen kom den
<lag, då han fått henne derhän, att hon trodde allt, hvad han
sade, utan att använda sin egen omdömesförmåga.
Med det heligaste allvar hade den elegante libertinen
lofvat henne äktenskap, men de måste dock vara ytterst
försiktiga — tills vidare. Hennes kamrater borde ej få veta något
och allra minst Brand och föräldrarne. — Hon skulle snart få
-lämna sin plats i modehandeln, och han skulle kosta på hennes
utbildning i ett pensionat.
Om hon då och då tillät sig en motsägelse, drog han
henne ned på sitt knä och tystade henne med en kyss. O,
hur annorlunda kände hon sig ej, då han berörde hennes
läppar än förr, då hon tillät Brand något dylikt. Det enskilda
rummet på restauranten hade de aldrig mera beträdt, ty Bark
ville inbilla den unga flickan, att hans afsikter voro betydligt
ädlare än hans adlige väns. Vid Sturegatan höll sig dock
unge Bark för sin bekvämlighets skull med en liten, förtjusande
möblerad våning. Der träffades Gerda och han då och då
helt flyktigt.
En kväll fram åt hösten kom Gerda icke hem i
vanlig tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
