Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 8. Ett steg mot afgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 79 —
Då Brand slutat sitt arbete skyndade han upp till Eks
för att tillbringa aftonen i Gerdas sällskap.
»Hvar är Gerda i dag?» frågade han, då han ej fann henne
hemma.
»Hvar skulle hon väl vara, om inte i affären? Det är
naturligtvis brådtom nu till hösten», snäste Sten misslynnt. »Men
en annan sak, Brand! Du skall inte vara så mycket samman
med arbetarne. I hyfleriet tänka de strejka nu igen, och
konsuln misstänker, att du hjälper dem.
»Jag gör intet orätt och går inga smygvägar», svarade
Brand öppet. »Men det gör mig ondt om folket. De äro ju
familjefäder i knappa omständigheter och naturligtvis derför
ytterst upprörda öfver afdraget på lönen, som nu skall
till-lämpas.»
»Jaja, hvar och en akte sitt eget skinn!»
»Jag hade egentligen något att tala vid Gerda om; det der
öfvertidsarbetet tycker jag ej om», sade Brand.
»Då sympatiserar du med gumman min. Säg till Gerda
det själf eller — tag henne från affären», skrattade Sten.
»Nej, det gör jag inte, förr än jag får veta, huru Gerda
vill hafva det. Det är ju jämt och ständigt gnabb oss
emellan».
»Ja, det skall då Gud veta», brummade Sten. »Men hvad
kommer det sig af?»
»Vet inte», svarade Brand, i det han rynkade ögonbrynen,
»men hvad jag vet är, att ingen kan mena ärligare med henne
än hvad jag gör.»
Dermed gick han. Under vägen beslöt han, att än en
gång söka närma henne till sig. I morgon var hennes
födelsedag, och då vore ju lämpligt tillfälle att försöka genom att
gifva henne blommor.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
