Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 8. Ett steg mot afgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 6o —
Timme efter timme förgick, utan att Gerda kom hem. Mot
midnatt väckte fru Sten, som en oförklarlig ängslan höll
vaken, sin man:
»Gerda är ej hemma än. Det måtte väl inte händt henne
något. Det vore kanske bäst, att du klädde dig och gick ned
för att se efter henne».
»Hvad tusan tänker du på? Då skulle jag väl bli
utskrattad af hennes kamrater, om jag sprunge ner i affären och
sökte henne. Släck du ljuset och sof lugnt. Det händer ju
i många affärer, att de få arbeta hela nätterna.»
Modern teg och släckte ljuset, men då mannens jämna
andetag tillkännagåfvo, att han åter låg i Morfei armar, smög
hon sig upp och klädde sig. Ljudlöst smög hon sig ur
rummet och nedför trapporna. I portgången fattade hon posto,
stödjande sig mot muren.
Under hela natten spejade hon ängsligt utåt den
folktomma gatan utan att upptäcka ett spår af Gerda. Först i
dagbräckningen, då traktens arbetarebefolkning började
begifva sig till sina göromål, skyndade hon åter upp för trapporna.
Mannen skulle ju hafva kaffe, innan han gick till fabriken!
Han hade just nu stigit upp.
»Hvar i helsike håller du hus?» frågade han.
»Jag var ned och tittade efter Gerda», svarade hon,
hackande tänderna af köld.
»Galenskaper», muttrade han, och drack sitt kaffe. Men
då han gick, sade han:
»Om Gerda kommer hem så — tag henne i förhör.»
Väl en timma derefter kom Gerda. Hon såg blek och
förstörd ut.
»Hvar i all världen har du varit, Gerda?» frågade modern.
Flickan var totalt förändrad. Trotsigt såg hon modern i
ögonen, men sänkte genast blicken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
