Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 9. En sorglig upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har jag dig nu du —, du —,»
»Slå mig inte!» jämrade hon.
Modern hade skyndat efter Brand. Han var den ende,
som kunde få Sten att taga reson.
Då ingeniören sprang uppför trappan, hörde han blott Stens
lallande röst, men ej ett ljud från Gerda.
.»Säg namnet på uslingen», vrålade fadern, i det han
bearbetade flickan med både händer och fötter.
Men hon gaf ej ett ljud från sig. Då Brand inträdde, slöt
hon ögonen.
Sten kände sig tillbakaryckt.
»Hvad tager ni er till? Ni slår ju ihjäl henne». ■
Vid ljudet af den honom bekanta rösten, ryckte han till.
»Du — du Brand?» skrattade han. »Vill du ha henne
ännu, så tag henne! Hon ligger där».
Han måttade en sista spark åt henne och föll derpå
kraftlös i Brands armar.
Denne lade den druckne mannen på sängen utan att se
på Gerda. Han hade nu visshet om, att hon bedragit honom.
»Håll henne bara strängt från och med nu,» uppmanade
han fru Sten, då han gick, »så kan allt bli bra mellan oss ändå».
Dessa hans ord afbrötos flera gånger af något, som liknade
snyftningar.
Morgonen derpå gick Sten ej till fabriken utan lät anmäla
sig sjuk.
Då Gerda gick till sitt arbete, smög hon sig med en skygg
sidoblick förbi honom. I affären sade hon under hela dagen
ej ett ord. Kamraterna gjorde sins emellan sina
anmärkningar deröfver. Af den oerfarne varelsen hade i hast blifvit
en mogen kvinna. Detta hade skett under natten, sedan fadern
trampat henne under fötterna.
Att Bark skulle återställa hennes heder, derom var hon
öfvertygad, ty det hade han väl tusen gånger svurit henne,
innan hon offrade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
