Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 9. En sorglig upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 86 —
På aftonen gick hon ej direkt hem, utan uppsökte först
unge Barks lyxvåning vid Sturegatan. Hon var förvissad om,,
att han skulle komma, hvarför hon gick af och an utanför
porten och väntade.
»Oskar», hviskade hon ändtligen till en man, som passerade
henne.
Han vände sig förvånad om och slog ned den
uppfällda-rockkragen.
»Ah, är det du, lilla vän. Kom, så gå vi upp.»
Hon tog hans arm.
»Oskar — pappa vet, att jag i går — »
Hon teg.
»För tusan!» utbrast han. »Och du har tillstått?»
»Ja, men inga namn. Men det kan nog inte döljas länge..
Pappa slog mig halfdöd — men jag sade ej ett ord.»
»En sådan tyrann!»
’Han hade druckit — i förtviflan.»
»Hvad befalls? Vår verkmästare?»
»Ja, men låtsa ej om det, så han får något afdrag på lön».
»Nej, det skulle aldrig falla mig in. Men kom med upp
nu liten. Slog han dig nära halfdöd, utan att du sade ett ord ?•
Det var duktigt af dig.»
Bark lade armen om hennes smidiga gestalt.
»Kom nu då,» envisades han.
Men Gerda gjorde sig lös.
»Nej, Oskar», sade hon, »dit upp går jag aldrig mer. I går
var jag galen, jag vet ej, hvad det gick åt mig, men jag gör
det aldrig mer.»
»Hvad är det för dumheter!» utbrast han otåligt.
»Hvarför kom du hit då?»
»Jag ville tala om för dig, huru det stod till hemma. Nu
måste du hålla ditt löfte, om ej en hel familj skall bli olycklig»-
Förargad slog han åter upp rockkragen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
