Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 10. Mörksens gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— io3 —
Hennes ord kommo stötvis. Konrad von Linden var
ytterst upprörd.
Hastigare och mer flytande fortsatte hon sedan:
»Jag vet ej, hvarför hela mitt inre har ändrat sig. Jag
känner ej igen mig själf. Jag har sett hur månget offer det
kostat Stina och dig att inför världen hålla skenet uppe. Vid
sådana tillfällen har alltid en oförklarlig ångest smugit sig öfver
mig. Jag fruktar för nöden, för att bära slitna kläder och för
oförskämda kreditorer, pockande på likvid för sina räkningar.
Dessa bekymmer natt och dag för den snöda mammon måste
vara förfärliga. Låt vara att man vet, att under den slitna
kappan klappar ett ärligt hjärta, den satsen står dock ännu
obestridd, som säger att »som man är klädd, så blir man hädd». Forna
bekanta peka finger åt en och säga föraktfullt: »den der fattige
stackaren».
De sista orden sade hon med sådant sårande förakt i
rösten, att Linden ofrivilligt lyfte blicken.
»Du dömer hårdt och orättvist öfver oförskyldt armod, och
dock är du själf lika fattig som vi.»
»Ja, det är mitt olycksöde. Jag är fattig, lefver så godt
som på Barks nåd. Trots detta förmår jag ej tänka på
umbäranden. Då min far dog, grep fattigdomens fasa mig, och
jag skulle ej öfverlefva att känna den än en gång. Vore jag
rik och du fattig, skulle vi ändå bli lyckliga. Natur och
uppfostran hafva af mig gjort ett väsen, i hvilken hvarje fiber
traktar efter rikedom och njutning. Saknaden deraf vore
döden för mig. Du kan nu ej längre erbjuda mig detta, Konrad,
aldrig mer, ej ens om du lyckas förbättra din ekonomi. Jag
ärar dig som en ädel man, men den gnista af högsinthet, som
kom öfver mig och bjöd mig att dela din fattigdom, den har
slocknat. Döm mig ej alltför hårdt, jag kan ej göra mig
annorlunda, än jag är. Se der har du mitt svar, klart och tydligt,
som du begärt det.»
Kampen om två millioner. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
