- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
119

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 11. Öfverlistade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Il9 —

Bakom honom kom hans son, Karl Ek, iklädd en snygg,
hemväfd kostym. Af dennes ansikte kunde man knappast se
något, ty en bred bindel var virad om hufvudet.

Vid sin ankomst till hotellet, der Elliot bodde, stannade
de midt på gatan.

»Skulle det här kunna vara rätt, det», funderade den
äldre Eskilson.

Den unge svarade blott med ett halfundertryckt tjut.

»Söker herrn någon?» bugade sig en hotellvaktmästare för
Eskilson den äldre, som såg på honom med misstroende.

»Joho, det stämmer. Ser ni, min herre, för ett år se’n
bodde min granne Larsson i Lillåsen här, då han hämtade sitt
stora arf, och han har visat hit mig. Men det här är alldeles
för fint och för grannt för mig.

Vaktmästaren förklarade, att priserna voro ytterst billiga
och att herr Larsson, som han naturligtvis ej kände, hade
all orsak att rekommendera hotellet åt sina bekanta.

»Om det är sannt det der, så är det bra», menade gubben
och derpå berättade han historien om sin son, medan de gingo
in i hotellförstugan.

Der hade sånär en förbannelse kommit öfver hans läppar.
I en vinkel invid portierrummet stod en detektiv i samtal med
en herre. Han påskyndade sina steg och sköt sin son
framför sig.

Vaktmästaren förde dem till en dörr, märkt med 23. Han
öppnade dörren och bjöd de båda gästerna stiga in.

»Hvad, hvad är det här för rum?» frågade den äldre.

»Numro 23», svarade vaktmästaren.

»Nej, nej dit in går jag inte», röt Eskilson. »Får jag
inte numro 16, som min gamle vän Larsson hade, så stannar
jag inte här.»

Då det ej lät sig rangeras på annat sätt, såg vaktmästarn,
hvilken spart numro 16 åt en resande, som återkom hvar fjor-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free