Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 11. Öfverlistade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 120 —
tonde dag och gaf rikliga drickspengar, sig tvungen att lämna
det begärda rummet.
Knappt hade han aflägsnat sig, innan sonen Eskilson
kastade sig på divanen och skrattade så, att han måste hålla
sig för magen.
»Är du galen», hväste den andre åt honom. »Håll truten
för tusan. Om han derinne har lust, kan han ju höra
hvartenda ord».
Karl tystnade och smög sig lyssnande till mellandörren.
Just nu knackade det. Förskräckta sågo de på hvarandra.
Det var vaktmästaren med resandeboken, i hvilken
Tras-baronen skref med förfärliga kråkfötter, liksom hade han ej
haft en aning om, hvartill boken tjänade:
Fredrik Eskilson från Östergötland med sin son
Johan, eger gården Lucksta med sex hästar, fem par
oxar, tjugusex kor, trettio svin - —
Lyckligtvis tog nu vaktmästaren pennan ur hans hand.
»Gud förbarme sig öfver alla åsnor!» tänkte han och gick.
Trasbaronen stängde dörren väl och hängde en handuk
för nyckelhålet.
Ek tog af sina bindlar och kastade sig i soffan.
»Du sköter dig ju som en riktig aktör, Trasbaron!»
skrattade han.
»Ja, man gör så godt man kan, ser du. Men såg du
by-lingen der nere i förstugan?»
»Var det inte Gripen? Den der tusan, han lägger dä sin
näsa i blot öfverallt. Den der, som satt bredvid honom, var
unge Bark».
o
»Ah tusan!» utbrast Ström högre, än försiktigheten bjöd,
men sänkte genast rösten: »Hur skola vi då ställa oss?»
Karl Ek ryckte på axlarne.
»Hm, hvem vet? Kanske bylingen tänker göra vännen
härinne ett besök. Men gör han det ej i kväll, så är det nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
