Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 12. På förbjudna vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- 129 —
Barks gälla rop hade tillkallat folk från alla håll.
Polispipor ljödo och hästtramp närmade sig. En ridande
polispatrull hade äfven hört ropet.
Brand släppte Bark och sökte undkomma. Just nu, när
han höll på att göra en upptäckt, ville han för intet pris i
världen blifva fast.
»Stanna der!» skrek någon.
Snabb som blixten vände han åt ett annat håll, men
äfven der gensköts han. Då stannade han och stödde sig
mot husväggen. Undkomma var omöjligt. Ett försök att slå
sig från polisen skulle aldrig lyckats.
Två poliser fattade så hårdt i Brands nötta kläder, att
tyget gick sönder. Hatten hade fallit af honom och håret
hängde ned öfver hans bleka ansikte. Han fördes fram till
närmaste lykta, och de båda antagonisterna möttes åter.
Fönstret deruppe i huset stängdes.
»Hvem var det, som ropade på hjälp?» frågade en
tillstädes-kommande öfverkonstapel.
Bark sade sitt namn. — En millionärs son! Polismännen
blefvo genast ytterst artiga.
»Karlen här öfverföll mig utan orsak, då jag gick gatan
fram. Jag föll omkull och kom under. Han hade så när
strypt mig».
Poliskonstaplarne hade ögonblickligen klart för sig, att här
var fråga om ett försök till rån.
»Hvad heter du?» röt man åt den förmente bofven.
»Brand!»
»Hvad är du, och hvar bor du?» fortsattes förhöret.
»Ingeniör utan anställning — den der vet nog hvarför.
Någon bostad har jag ej heller. De slantar jag kan förtjäna
gå åt till mat.»
Polismannen höjde sina buskiga ögonbryn. Det var ju ett
riktigt godt kap!
Kampen om två millioner. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
