- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
131

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 12. På förbjudna vägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— i3i —

denna mun, som så älskligt halföppen tycktes trängta efter
en kyss, den måste han kyssa. Han böjde sig öfver henne,
så att hennes andedrägt slog honom i ansiktet. Plötsligt
tryckte han sina läppar mot hennes, i det han slog sina armar
om henne och föll på knä, dragande hennes formsköna hufvud
ned mot sitt bröst.

»Blif min, min drottning, mitt allt,» hviskade han i
hennes öra.

Med ett lätt skri öppnade hon ögonen och mötte Barks
blickar.

»Oskar, hvad tager du dig till?»

Förgäfves sökte hon befria sig från hans famntag.

o o \ o

»Jag har varit en blind dåre, som ej för länge sedan
blifvit din slaf. Spela ej så der motsträfvig! Jag förstår mig på
kvinnoögon. Ditt hjärta möter mitt. Då jag kysste dig, foro
alla tvifvel sin kos.»

»Ja», hviskade hon, »jag älskar dig, och har älskat dig länge.»

»Älskar du mig? Än Konrad då?»

»Det var en ungdomsdröm, som jag snart vaknade från.
Vi ha gjort upp i dag.»

»Hm? Är er förlofning uppslagen?»

»Än se’n? Vi ha återgifvit hvarandra friheten. Men
derför behöfver ju inte världen ha reda på det med detsamma. Vi
skiljas långsamt, men säkert».

Bark kände sig obehagligt berörd. Han tyckte ej om
denna nyhet, ty nu fruktade han, att hon skulle fordra, att
han skulle bryta med Stina. Men trots sin lättsinniga karaktär drog
han sig dock derför, då han med kännedom om sin fästmös
romantiska sinne aldrig kunde beräkna, hvart ett sådant steg
skulle kunna leda.

»Men Oskar, bedrager du ej själf din fästmö, der du ligger
vid mina fötter? Jag antar, du älskar Stina mer än någon
annan», sporde hon hånfullt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free