Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 12. På förbjudna vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 133 —
»Stina är en matt stjärna, som täckes af minsta moln; du
deremot en glödande sol.»
o
Ater slog han sin arm om hennes lif och satte sig vid
hennes sida.
»Ämnar också du bryta din förlofning?»
»Ja, älskade. Men ej så ögonblickligt. Det skulle
måhända ha allt för ödesdigra följder.»
»Älskar du mig, Oskar, så bort med alla betänkligheter!»
Hon reste sig med flammande ögon. »Jag vill ej dela
din kärlek med den der sagoprinsessan, den der sockerdockan!
Helt och odeladt vill jag ega dig! Till dess — au revoir!»
»Men Emelie, sansa dig. Det går ej för sig så der hux
flux! Det måste ske så småningom. Pappa får lof att först
invigas i saken».
Hon ryckte blott på axlarne och svarade:
»Nåja, så få vi väl vänta — till dess!»
Han ville taga fatt henne, men hon vek hastigt tillbaka.
»Emelie, du gör mig tokig. Mina känslor äro ej af den
art, att jag på kommando kan belägga dem med förnuftets
tvångsjacka».
»Som du vill. Nu vet du mitt villkor», svarade hon och
skyndade derpå genom salongen och ut.
»Ta mig tusan, fin race det der! Eld och blod, min själ!
Blir nog litet besvärlig att tämja, men vänta bara, min lilla
sprakfåle, det skall nog lyckas!»
Fullkomligt nöjd med aftonens händelser gick Bark upp
på sina rum, der han en stund tankfullt gick fram och tillbaka.
Slutligen ställde han sig vid fönstret.
»Hvad är det för bråk dernere. Är fan lös?»
Han ringde på sin kammartjänare för att få förklaring.
Knappt hade Oskar lämnat glasverandan, förr än grenarna
delade sig strax bakom den soffa, på hvilken Emelie setat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
