Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 12. På förbjudna vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 134 —
och Alfred, puckelryggen, stack fram hufvudet. Hela den för
krymta kroppen darrade, en hes rossling kom öfver hans läppar?
ögonen voro vidt uppspärrade och läpparne blåaktiga.
»Han kysste henne», stönade han, som lidit alla helvetets
marter under Oskars och Emelies samtal.
Då alla hade gått utan att ge akt på honom, hade han
smugit sig ut i verandan och krupit ihop i en undangömd vrå
bland växtgrupperna, der han sorgsen stirrade ned på golfvet.
Då hörde han lätta fotsteg. Genom bladverket såg han Emelie
slå sig ned på en bänk i närheten. Ljudlöst närmade han sig.
Hon satt alldeles framför honom, utan att hon kunde märka
det. Hans sorgsenhet var försvunnen. Hans hjärta jublade.
Då Emelie slutit ögonen smög han sig fram och betraktade
henne. Om han skulle stjäla en kyss? Det vore ju en stöld, men
en stöld, som skulle gifva honom himmelens sällhet.
Ångestsvetten trängde ut på hans panna. Han vågade
ej närma sig hennes ansikte. En sådan stöld tycktes honom
liktydigt med helgerån.
Så satt han länge, darrande af passion, men njutande i
fulla drag, tills han stördes i sina drömmar af annalkande steg,
då han skyndade att gömma sig.
Det var Oskar, som kom. Från sitt gömställe blef Alfred
nu vittne till, hvad som hände. Det svindlade för hans ögon.
Hjärtat slog nästan hörbart. Han mäste trycka handen mot
strupen för att kväfva ett rop.
Då allt åter blef tyst, smög han sig fram och lade sig
på bänken.
Han kysste henne! O, hvarför skall jag vara en sådan
här föraktad krympling. Han skulle sparka undan mig, om
jag, en krympling, vågade ställa mig i hans väg.
Derpå reste han sig och aflägnade sig, under det att ett
kvalfullt stönande banade sig väg öfver hans läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
