Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 13. Guds straffdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trettonde Kapitlet.
Guds straffdom.
M|idigt på morgonen dagen efter var man vid Glasbruksgatan
redan i full färd med att uträtta sina dagliga sysslor.
Innehafvarne af de små butikerna der, mestadels klädstånd,
hade redan haft sina butiker öppna i timtal. Men den
järnbeslagna porten till Veit Cohns butik förblef stängd. Hvarken
Cohn själf eller Baruch gjorde min af att öppna.
»Juden har kanske lagt sig på sina guldhögar och inväntar
yttersta dagen», menade någon. »Han har nog skrapat ihop så
mycket, så han kan lefva till döddagar».
Den patrullerande poliskonstapeln, som alltid hade ett godt
öga till Cohns görande och låtande, såg ytterst fundersam ut.
Gång efter annan lade han örat mot järndörren. Derinne var
dödstyst. — Han bultade — intet svar. Han slog på dörren
med fästet af sin sabel, men ej ett ljud förnams.
»Det måste ha händt något derinne», tänkte han och
meddelade sina farhågor för en inspekterande förman. Sedan
denne anmält saken på vaktkontoret, beslöt man att hämta
en smed och spränga dörren. Kommissarien jämte tvänne
konstaplar begåfvo sig äfven dit, der de fingo vänta väl en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
