Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 14. Sömngångaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i5° —
Långsamt vandrade sömngångaren utför trappan. På nedre
botten öppnades och stängdes åter en dörr. Hvart tog
mannen vägen?
Bofvarne väntade en god kvarts timme på, att han skulle
återkomma, men förgäfves.
»Vete f—n, hvart den der token gick!» svor Ström
förargad. »På det här viset kunna vi få sitta tills i morgon bittida.
o o
Det är bäst att vi ge oss iväg. Jag hoppas, vi ej skola löpa i
famn på honom».
Försiktigt smögo de utför trappan. Dernere var det
kolmörkt, hvarför Ström måste öppna sin blindlykta.
»Hvar är dörren?»
»Der bakom!»
Skyndsamt ilade de dit. Ström ryckte häftigt till. Han
tyckte sig hafva hört hastiga steg och ett mummel af röster.
»Skynda dig! Upp med dörren! Här tycks vara ugglor
i mossen!» hviskade han.
Ögonblicket derpå var låset till bakdörren uppbrutet. —
Hotellets portier låg i sin bästa sömn, då en hand rörde
vid hans skuldra. Van, som han var, att nästan hvarje natt
väckas af än den ena, än den andra anledningen, reste han sig
ögonblickligen i bädden.
»Upp, upp!» hviskade en röst.
Portieren gnuggade sig i ögonen. Var han vaken eller
drömde han? Var det ej blott en vild hallucination, som han
såg framför sig. Vid sängen stod ett lefvande spöke i blotta
skjortan med ett fladdrande stearinljus i handen.
»Hvarför stirrar ni på mig så der?» frågade gestalten
vidare på blandad svensk-tyska. »Ack så. Ni tror er se ett
spöke. Det är blott en förklädnad, som jag anlagt för att ej
blifva igenkänd. Jag är advokat Elliot på nummer 17».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
