- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
151

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 14. Sömngångaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— i5i —

»Hvad står på?» frågade mannen, som i ett ögonblick
blifvit vaken.

»Väck värden och en borstare. Säg till värden, att de,
som bo på numro 16, äro slipade skurkar, som i natt medels
dyrk skaffat sig tillträde till mitt rum och sökt betjäla mig.
De misslyckades, emedan de märkte, att jag ej sof. Nu äro
de på väg härifrån, och det gäller att få dem fast. Men
skynda på. Det är ingen tid att förlora».

Portieren hoppade ur sängen och kastade på sig de
nödvändigaste kläderna, hvarefter han skyndade till värdens
privatvåning och väckte denne.

Under tiden väntade Elliot i portierrummet.

»En gång till kuggade, lymlar!» skrattade han. —

Sedan Elliot ställt kommoden framför dörren hade han
lyssnat till de båda bofvarnes samtal och äfven hört, när Ek
fattade posto utanför hans dörr. Huru skulle han kunna få
dessa bofvar fast?

»I väg?» hörde han då en röst alldeles vid dörren.
Ögonblicket derpå hade advokaten sin plan färdig. Beslutsamt
öppnade han dörren, sedan han försett sig med ljus och
tändstickor, och gick med långsamma och stapplande steg,
längs korridoren. Då han kom till korridorens mörkaste del
hade han så när tvärstannat. Der sutto de ju båda hopkrupna.
Om de nu störtade sig på honom? Men nej. En
sömngångare är ju oskadlig, om man ej väcker honom. Han passerade
dem också utan äfventyr. Såsom vi sett, uppsökte Elliot sedan
så fort som möjligt portierens rum och väckte denne. —

Vid portierens ringning sprang värden genast ur sängen
och öppnade dörren.

»Hur är det fatt, Filip?» fråga han häftigt.

Med några ord relaterade denne, hvad som händt.

o

»Ah tusan! Den der bondgubben och hans son! De
äro alltså tjufvar, men vänta, jag kommer strax!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free