Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 15. Två par ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- 68 —
»Hvar äro papperen? Svara genast utan undanflykter!»
»Så sannt Israels Gud hjälpe mig, har jag ej tagit några
papper. De ligga precis, som jag fått dem», svarade juden.
»Du ljuger!»
»Jag svär vid mina fäders Gud, att jag talar sannt. Må
jag bli lam och krympling och benen i min kropp förmultna,
om jag ej nu sagt sanningen».
»Vet du intet om de andra papperen?»
»Hvilka andra? Jag känner ej till några andra papper»,
stammade juden, förskräckt stirrande på dolken i Barks hand.
»Får jag gå nu, herr Bark. Ni har gjort mig så rysligt
illa», bönföll han.
»Ja. Men lär er af det här att lämna ifrån er saker i
samma skick, som ni fått dem. Ni borde vara för gammal att
vara nyfiken.»
Juden skyndade sig att begagna den gifna tillåtelsen, då
han åter hörde Barks röst dundra:
»Stanna! — Om edra medhjälpare komma till er, så
säg till, att jag vill tala vid dem en kväll i nästa vecka. Men
säg inte mitt namn. Gif mig så besked per post. Men kom
ihåg, att jag måste tala vid dem.
Veit Cohn nickade och smög sig ut.
»Det gick illa för dig, Cohn», tänkte han vid sig själf. »Han
klämde dig ju alldeles fördärfvad i halsen. Och så han trasat
ner dina kläder, oj, oj».
Oskar Bark gick åter in i sitt arbetsrum. Plan tog
portföljen och slungade den i ett hörn.
»Tom! Två tusen kronor för intet! Planen förfelad! Tänk
om de der båda bofvarne spelat mig det här sprattet! Jag
måste tala vid dem, och om de ej lämna papperen från sig
godvilligt så —»
Bark afbröt sig med en hotande åtbörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
