Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 16. Förloradt spel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sextonde Kapitlet.
Förloradt spel,
Oskar Bark steg ut från en af hufvudstadens många
guld-krogar och hoppade upp i en förbipasserande spårvagn. Han
ämnade använda denna afton till ett besök hos Gerda Sten.
Efter ungefär tjugu minuter hade spårvagnen fört honom
till den tvärgata, der Gerda bodde. Der steg han ur och
fortsatte till fots. Snart befann hän sig vid det kvarter, som vi
känna igen från Barks förra promenad hitut. Det var här, som
Brand och han möttes.
Utanför porten till det hus, der han förra gången tänkte
inträda, stannade han och såg sig omkring, innan han gick in.
Tre trappor upp ringde han på en dorr, hvilken strax
öppnades af fru Rosén, som vid Barks åsyn tog på sig sin allra
sötaste min.
»Hvar är hon?» frågade han, sedan han högdraget besvarat
hennes hälsning.
»På sitt rum, nådig herre, men hon kan komma ut, när
som helst, ty hon tycker aldrig om att vara ensam. Nästan
hela dagarne tillbringar hon i mitt sällskap».
»Hur är det med henne? Misstänker hon något?»
»Misstänker? Åh, herr Bark, när man menar så väl —»
hycklade kopplerskan.
»Tala tystare och tydligare», afbröt han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
