- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
175

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 16. Förloradt spel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 75 —

Kopplerskan var genast redo.

Oskar Bark aflägsnade sig. I tamburen stannade han och
lyssnade vid Gerdas dorr, men ej ett ljud hördes derifrån.

Efter ett sista »god afton» vecklade han upp rockkragen
och gick nedför de sparsamt upplysta trapporna. Plötsligt
stannade han, bleknande. Två steg nedanför honom stod en
man, hvars ögon lyste af hat och vrede.

»Nej, men se herr Bark!»

»Hvad vill ni? Ur vägen!» röt Bark.

Men den andra rörde sig ej ur fläcken.

»Ingen kunde nu hindra mig att slå ihjäl er, och som ett
djur kasta ut er genom fönstret. Det vore alls ingen risk för
mig, ty att jag ej har något mer att förlora, det har ni dragit
försorg om. Ni ser åtskilligt förvånad ut öfver att vagabonden
åter är fri. En lycklig slump lät mig få att göra med en
human domare, som trodde, hvad jag, tiggaren i trasor, hade
att andraga mot den rike herr Bark. Den gången gjorde ni
fiasko, herr Bark. Jag blef fri med detsamma. Och nu är
jag här för att söka samma person, som ni nu besökt. Till
min glädje ser jag, att jag ej gått fel, och denna glädje gör,
att jag ej är sinnad att klå upp er nu. Men än en gång i
lifvet träffas vi, och då skall vårt öde afgöras. Antingen ni
eller jag skall då rymma fältet. Den dagen motser jag med
otålighet. Ja, nu kan ni gå, herr Bark», slutade han och steg
åt sidan.

»Plebej!» var det enda ord, Bark vågade yttra, då han
hastigt begagnade sig af tillåtelsen att passera.

»Skurk!» ljöd Brands svar.

Nedkommen på gatan dolde Bark sig i en portgång,
nyfiken att få reda på, huru Brand skulle mottagas af sin förra
fästmö.

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free