- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
174

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 16. Förloradt spel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 174 —

»DumheterI» hånade han dock. »Vi få väl se, lilla dufva,
om ej trotset försvinner. Kom ihåg, att jag kan säga till
värdinnan att hon redan i dag får hyra ut rummet åt någon
annan, ty jag ämnar ej betala ett ore mer för det. Då kryper
du nog till korset, tänker jag, ty det är tråkigt att svälta». —
Men ej ens han själf trodde, hvad han sade. Ehuru han ej
ville låtsas derom, visste han väl, att Gerda Sten hellre skulle
dö af hunger, än tigga honom om en nådegåfva.

Hon bevärdigade honom ej ens med ett svar.

Bark gick, i förargelsen kastande igen dörren efter sig.
Förloradt spel! Så hade han ej tänkt sig, att hans besök
skulle sluta. Han begaf sig in i kopplerskans rum, der denna
väntade honom. Hon visste af gammalt, att det första mötet
brukade vara afgörande för eller emot en hemlig förbindelse.
Barks ansikte tydde ej på godt resultat.

Han kastade sig i en länstol, nervöst vridande mustascherna,
under det gumman knappast vågade andas.

»Hvem har under de sistförflutna dagarna besökt damen
derinne?» började han.

»Ingen annan än jag, nådig herre, det kan jag gå min
salighetsed på».

»Ej en yngre man, som ser litet »på dekis» ut?»

»Kan herr Bark verkligen tro, att jag skulle släppa in en
sådan här i min våning?»

Med dessa frågor hade Bark naturligtvis syftat på f. d.
ingeniören, ehuru han var nästan säker på, att denne satt inom
lås och bom.

»Jaså, ja i alla fall är jag ej längre i stånd att göra det
ringaste för henne derinne. Jag har betalt er för en månad i
förskott och är eder således intet skyldig. Men ni skall få en
tia till, om ni genast går in till Gerda Sten och underrättar
henne, att hon ej längre får vistas hos er, då jag vägrar
betala vidare».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free