Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 19. »Nu är jag hämnad»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 204 -
»Hvad är det för skäl?»
»Har inte er mor talt om det för er? Hela byn känner
ju till den historien. Låt mig då berätta den!»
»För längese’n, då gubben Larsson ännu var ung och
hade hyra som matros på ett stort skepp, hvilket gick mellan
NewYork och Europa, kom han en dag hem till sin mor och
hade med sig ett litet barn, som han fiskat upp i hafvet. Ni
kan väl förstå, att detta väckte uppseende här, och ingen ville
tro hans berättelse. Barnet skulle haft en liten bundt
handlingar bundet omkring sig, men innehållet af dem fick ingen
veta, ej ens pastorn, som dock begärde det. Larsson svarade
blott: »Det är en stackars föräldralös flicka, jag skall behålla
o
barnet och fostra upp det». Därvid blef det. Ären gingo och
Maria blef en af de vackraste flickorna, som funnos på långa
håll, och ynglingar från när och fjärran kommo hit, blott för
att få kasta ett öga på henne i kyrkan. Men Larsson var
ständigt i hennes sällskap och höll med sina bistra blickar de
älskogskranke på afstånd. Man pratade om, att gubben själf
trots sina år var pin förtjust i flickan. Huru därmed än må
vara, faktum är, att han aldrig tillät Maria besöka någon fäst
eller tillställning, utan hans sällskap.
Så en vacker dag blef det en förfärlig uppståndelse. Man
påstår, att Larsson öfverraskat Maria och en yngling i
trädgården skymningsdags, och att han slagit ihjäl ynglingen. Men
det var ej så farligt. Trots all uppsikt hade Maria dock
förälskat sig i en duktig, vacker pojke, som också menade ärligt
med henne. Det var Peter Arden».
»Min far», mumlade Therese.
»Helt apropos hade Larsson träffat på dem båda, där de
i skymningen sutto och kuttrade kärlek i trädgården och totalt
besinningslös sprungit på ynglingen, under det Maria sprang
undan. Peter kom dock ifrån historien med en blodig skråma.
Men då svor han, att han ej skulle hvila förr, än Maria blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
