Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 19. »Nu är jag hämnad»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2 205 —
hans hustru. Så blef det också. Flickan var innerligt fäst
vid honom och brydde sig ej om, att Larsson sade sig hafva
väntat på henne i tjugu år för att göra henne till sin hustru,
och att han på deras bröllopsdag skulle yppa för henne en
hemlighet, som skulle göra dem bägge rikare än alla i byn
tillsammantagna.
Larsson var väl redan då litet konstig. Emellertid ville
Maria alls icke höra på det örat. Peter Arden och ingen
annan ville hon tillhöra. För första gången i sitt lif gaf han
henne ett våldsamt slag och skyndade ut. Sedan såg man
honom, blek som ett lik, springa längs stranden, och stirra
ned i böljorna; men han kastade sig ej i dem. Då han kom hem
på aftonen, var huset tomt. Maria hade af fruktan flytt från
sin fosterfar och begifvit sig till Peter Ardens mor, som bodde
i en närliggande by.
Morgonen därpå blef händelsen bekannt i näjden, och man
hyste uppriktigt medlidande med Maria och Per, som i
motsats till Larsson var omtyckt af alla. Byns äldste och mest
ansedde män gingo till Larsson och sade honom rent ut, att
han ej hade rättighet att neka Peter Arden att gifta sig med
Maria. Envisades han, så komme Maria ej hem förr, än hon
vore myndig. Peter kunde ju också stämma honom till tinget
för misshandel, och det vore ju ej trefligt att få fängelse. Utan
att svara, vände Larsson sig om och slog igen dörren midt
för näsan på dem alla. Godt fjorton dagar skickade han hvarje
dag bud, att Maria skulle komma hem. I stället kom Peter
en dag och sade, att Maria hade han sett för sista gången,
ifall han envisades längre. Ty hon hade själf sagt sig hellre
vilja ligga på sjöbotten, än blifva gubbtrollets hustru.
Larsson ville i förstone springa på Peter, men besinnade
sig och sade:
»Såå. Har hon till den grad glömt all pligtkänsla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
