Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 19. »Nu är jag hämnad»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 214 -
tacksamhet. Det är tacken för, att jag med lifsfara räddade
henne och sedan fostrat henne».
»Nej, hon har ej glömt något af det der. Men er hustru
vill hon ej blifva».
»Men din?» brusade gubben upp.
»Ja, just min».
»Godt», skrek Larsson. »Tag henne då. Inte skall jag
sätta mig emot det. Men jag vånne, fan inte dröjer länge,
innan han tar dig».
Nåja, det var ju ett egendomligt sätt att uttrycka sitt
medgifvande, men ett medgifvande var det dock, och ett par
veckor därefter firades bröllopet, vid hvilket Larsson dock
ej var närvarande. Dagen därefter frågade Maria efter
papperen, som hon såsom barn haft om halsen, men därpå svarade
Larsson hånande, att dem hade han ej rätt på, och innehållet
hade han glömt. Maria, som trodde dem innehålla några
underrättelser om modern, bad honom på sina knän om svar, men
han gick utan ett ord.
Arden älskade sin unga hustru och uppfyllde alla hennes
önskningar, så snart han kunde läsa dem i hennes ögon, men
han var fattig och hade otur. Hans sjuka mor hindrade ofta
hans tid, innan hon dog, och det blef allt sämre för honom,
ty Larsson motarbetade honom öfverallt. Så kom ni till
världen, och nu blef det ännu mer knalt i hemmet, trots Ardens
redliga försök att förtjäna pängar. En ovädersdag stormade
det förfärligt. På aftonen såg naan från stranden, huru en båt
hvälfdes omkring af de rasande bränningarne, och slungades upp
mot en klippa, och hörde genom stormens tjut högljudda rop
på hjälp. Det var Larsson, som på återväg från Vestervik
råkat ut för en orkan. En hvar insåg, att det fordrades snar
hjälp, om han ej skulle spolas bort från det klipputsprång der
han hakat sig fast, men ingen ville våga sitt lif för att rädda
den allmänt afskydde mannen. Då kom Arden springande, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
