- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
213

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 19. »Nu är jag hämnad»!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 2 213 —

»Har du inte sett det der hvita ansiktet?» hviskade han
bäfvande.

»Hvar då?»

»Der nere i vattnet, pa höjden af vågen der!»

Hon såg ut genom fönstret utan att kunna upptäcka någon
orsak till Larssons fantasier.

»Det är Peter — usch — bed honom gå!»

Sedan fönsterluckorna blifvit stängda, visade gubben sig
litet lugnare> ehuru han, så snart han trodde sig osedd, kastade
förskrämda blickar åt fönstret.

Tidigt på aftonen gick Therese till sängs i det rum, hon
inredt åt sig på öfre botten.

Så snart hon gått ut, förändrades Larssons utseende genast,
och hans drag påminte nu om den svagsinte. Han sprang
fram till det stängda fönstret och lade örat mot rutan.

»Hör! Hör! Han ropar åter, ropar i all evighet!» stönade
han och satte hastigt händerna för öronen.

Therese sökte förgäfves att somna. Hennes af Larssons
beteende upprörda nerver nekade henne den ro, hon sökte.
Plötsligt reste hon sig förskräckt i sängen. Hon tyckte sig
höra, huru den smala trätrappan knarrade under smygande steg.
Hon var redan färdig att stiga upp, då de rostiga gångjärnen
gnisslade, och någon trädde in.

Hastigt som tanken återtog hon sin liggande ställning och
låtsades sofva. Det kunde ju ej vara någon annan än Larsson.
Men hvad kunde han vid denna tid vilja i hennes rum?

Ett ljussken upplyste rummet. Riktigt. Det var Larsson,
hon såg tydligt hans bleka, af förskräckelse förvridna
anletsdrag i skenet af det ljus, han bar i handen.

Framför Thereses bädd stannade han och betraktade den
till utseendet sofvande flickan med stora ögon; därpå satte han
sig ned på träbänken vid hennes sida.

»Hu, så vinder tjuter och Petter skriker», mumlade han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free