Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 19. »Nu är jag hämnad»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 214 -
»Men det hjälper dig ej ett grand! Du, du vill rädda mig!
Och der på stranden står min Maria, färdig att kasta sig i
dina armar. Aldrig mer ges mig ett sådant tillfälle som nu,
så utan vittnen. Du har tagit ifrån mig min Maria, mitt helgon,
som skulle gifvit mig millioner, och nu tager jag dig. Ned med
dig i det bubblande vattnet!»
Larsson gaf upp ett vansinnigt skratt, som skrämde den
stackars ensamma flickan. Derpå lutade han hufvudet mot
fönsterkarmen.
»Det har lugnat på. Peter skriker inte längre».
Sedan böjde han sig öfver Therese och fortsatte:
»Maria, det är Maria det här, men nu har jag henne åter
och släpper henne ej. Ha, jag vet, hvarför hon kom, modern
så väl som dottern. De vilja hemta sin skatt — åt sig och Peter
Arden. Men de skola aldrig få veta något, då hon ej ville bli
min utan hellre ligga på sjöbottnen. Om de bara visste,
hahaha, att jag har de äkta handlingarne på kistbotten i
källaren, att —»
Han tystnade. Stormen började åter tjuta.
»Nu ropar han åter!» fortsatte han. »Men jag lämnar
dem inte ändå. Jag har ju den unga Maria hos mig. Jag
kunde ju tala om för henne, hvilken skatt väntar på henne,
men jag gör det ej. Hon skulle springa sin väg, hon som de
andra. Alla Marior äro otacksamma. Hon måste stanna hos
mig, tills allt är slut — allt är slut. Då skall jag visa henne
kistan, i hvilken —»
Som en blixt for en tanke genom honom:
»Jag måste ned, dit ned och se efter, om de finnas kvar,
de der äkta, inte de der, som kommissarien i Vestervik skref
åt mig, då jag var rädd att någon skulle komma och stjäla
min dyra skatt. O, mitt hufvud, mitt hufvud!»
o
Larsson reste sig och gick ut. Ater knarrade den gamla
trappan under hans steg. Blixtsnabbt hoppade Therese ur sängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
