Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 19. »Nu är jag hämnad»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 224 -
Det var hennes allvar. Hellre gå döden till mötes
dernere, än komma i händerna på dessa uslingar!
»Inte gör du det, inte?» skrattade han och närmade sig,
liksom Therese hoppande på stenarne. Då han kommit henne
så nära, att han nästa ögonblick skulle fatta tag i hennes
kläder, hoppade hon från klippan rätt ned i det brusande hafvet
•och försvann.
Förfärad stannade Ström. Han hade svårt att fatta, att
det verkligen var sanning. Hon hade satt sin hotelse i verket,
och nu voro papperen försvunna för evigt!
»Hallå, baron», ropade Ek nedifrån. »Hvad har du för
•dig deruppe? Hvar är Therese!»
»Hon hoppade ned i ’plurret’!»
»Och tog papperen med sig?»
»Ja».
»Anamma!»
Han klättrade skyndsamt upp och båda böjde sig ut öfver
klippranden. Månen sände sitt magiska skimmer öfver vattnet,
men under klippan var det mörkt.
»Kuggade!» utbrast Ström slutligen. »Der kommer ingen
ifrån med lifvet».
Ek reste sig upp under förnyade förbannelser. Han måste
gifva Ström rätt. En som var starkare än de båda kamraterna,
— döden — tycktes hafva bemäktigat sig den unga flickan.
»Hvad skulle det också tjäna till att vänta till i natt med
att stjäla de der, då du ju redan i går natt såg genom
fönstret, hvar de funnos? Nu kom den der fördömda jäntan
före oss!»
»Jag tyckte, det var bättre att vänta tills i natt, då
jag först ville se, hur det tog sig ut vid dagsljus. Förresten
bar du dig åt som ett fä. Jag körde ju flickan rätt i händerna
på dig, och ändå kunde du inte idas ta rätt på henne».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
