Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 2. En kamp för lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2 23 —
»Nej!»
»Så-så. Nå det spelar ju ingen roll. Jag antager er i
alla fall. Hvad villkoren beträffa, så bli vi nog sams».
Hon stod just i begrepp att af fullaste hjärta tacka för
det vänliga mottagande, hon rönt, men hennes strupe snörde
ihop sig.
Chefen hade under det han talat rest sig och ställt sig
alldeles bredvid henne.
»Om ni behöfver något i förskott så — säg ifrån. Ni
erhåller här en mycket angenäm plats. Jag skall styra om, att
ni får en elegantare klädning, än den der ni har. Den blir
naturligtvis till skänks. Till tack derför vill jag blott ha
nöjet att prata bort en och annan kväll med er» — och dermed
lade han armen omkring hennes lif.
Men nu blixtrade det till i hennes ögon, och hon såg
med en blick af djupt förakt på den, hon nyss ämnat tacka
för hans välvilja, och då han utan att lägga märke härtill
ville draga henne till sig, stötte hon honom ifrån sig med
sådan kraft, att han tumlade öfver ända och slog det väl
friserade cch pomaderade hufvudet i väggen.
»Fy skäms!» nästan skrek hon och skyndade ned för
kontorstrappan och förbi de förbluffade butiksfröknarne ut
på gatan, under det den elegante chefen reste sig med en
förbannelse öfver alla »dumma fruntimmer».
I den med stora väggspeglar rikt smyckade butiken
utbytte biträdena, allesammans synnerligen vackra flickor, sina
funderingar öfver den bleka flickan, som så hastigt kommit
ned från kontoret.
Och Gerda? Hon skyndade gatan framåt, darrande af
vrede. Tänk huru förekommande och artiga äro ej dessa
herrar mot damer af den sä kallade bättre klassen, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>