Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 2. En kamp för lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
— 29 —
Konrad von Linden var fäst med den innerligaste kärleks
band vid modern och systern. Genom rastlöst arbete som
skriftställare hade det lyckats honom att trots familjens
fattigdom spara ihop så mycket, att han tordes tänka på att skaffa
den sjuka modern en sköterska. Hennes sjuklighet
nödvändiggjorde noggrann skötsel såväl natt som dag, och det var omöjligt
att systern, som själf var ytterst klen,längre tröttade utsigdermed.
Detta sade han nu också modern, som med ett leende
på läpparne svarade:
»Ja, du Konrad har då alltid varit den personifierade
barmhärtigheten. I allt, hvad du gör, ser man ditt goda
hjärta. Jag hoppas den stackars flickan snart repar sig. Du
kan ju resonera med henne, och om du tycker hon passar,
kan du taga henne med hit upp. Jag litar fullkomligt på
din skarpa blick».
Konrad böjde sig ned och kysste modern på handen.
»Tack, mamma lilla, jag skall göra så godt jag kan».
Derpå gick han åter ned för att hjälpa systern, som under
tiden varit sysselsatt med att återkalla Gerda Sten till lifvet,
hvilket äfven lyckats henne.
Med en djup suck slog hon upp ögonen och såg sig
förvånad omkring.
»Hvar är jag?» utbrast hon och strök med handen öfver
pannan. Men liksom denna rörelse klarat hennes tankar
fortsatte hon:
»Ah, nu vet jag — man gaf mig — adressen hit — och
så svimmade jag framför grinden».
Q
Angestfullt såg hon upp i Stinas ansikte. Hon ville resa
sig, men hon föll åter ned på soffan.
»Min Gud, hur är det med er,» utbrast Stina ängsligt,
i det hon lät det vackra, bleka hufvudet hvila på sin arm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
