Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 2. En kamp för lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2 30 —
»Jag har ej ätit — inte en smul sedan i går,» hviskade
den stackars flickans läppar nästan mekaniskt.
»Ack, att jag inte genast tänkte på det. Vänta ett litet
ögonblick, så skall jag genast gifva er en kopp buljong», och dermed
skyndade hon själf ut i köket för att hämta denna, då familjen
ej hade råd att bestå sig med en sådan lyx som en jungfru.
Just nu kom Konrad utför trappan.
»Nå, hur är det med din skyddsling?» och då han fått
veta det, fortsatte han: »Nå, så gif henne, hvad du kan.
Sä snart hon har stärkt sig, så vill jag tala med henne».
Under det att systern skyndade efter mat åt den
uthungrade, begaf sig Konrad ut för att stänga gallerporten,
som han förut glömt.
Då han gick ut i parken hade mörkret redan bredt sin
slöja öfver dess träd och buskar, under det att en gaslykta
på gatan lyste upp trappan.
Uttrycket i den forne gladlynte gardesofficerens anlete
hade under den sista tiden blifvit allt allvarligare. Och det
hade nog sina orsaker. Icke tog han det just så hårdt, att
Emelie Stålsköld hade sagt honom adjö för att han ej vidare
kunde erbjuda henne famnen full med rikedomar, tvärtom,
han tackade Gud för att han kommit till insikt om hennes
verkliga karaktär, innan hon bundit honom med hymens band,
och hans känslor för henne hade öfvergått till medömkan,
ja förakt. Men hans systers öde gjorde honom större
bekymmer. Ehuru Oskar Bark ännu ej sagt något afgörande
ord, anade Konrad dock instinktsmässigt, att en klyfta öppnat
sig mellan denne och systern. Visserligen hade hon aldrig
yttrat ett ord derom själf, men Konrad hade goda ögon. Han
hade hört, hur mången gång en smärtans suck stulit sig öfver
hennes läppar, hade sett, hur hon, dä hon trodde sig ej vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
