Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 4. Svunnen lycka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2 42 —
Stina hörde att dörren till huset slogs igen, hvarför hon
lämnade rummet sägande:
»Nu kommer visst bror Konrad. Jag skulle säga till
honom».
Då Gerda Sten blifvit ensam, skakades hon af en häftig
fråssa. Hvad skulle hon svara på de frågor, som denne
man, hvars allvar redan förut en gång förskräckt henne,
skulle göra?
Ute i korridoren kunde hon höra två samtalande röster,
men hvad de sade var henne omöjligt att urskilja.
Det var Konrad och Stina, som hade mötts.
»Kan jag tala vid henne nu?» frågade han.
»Ja — men hvad är det åt dig — du stirrar så
märkvärdigt?» tillade hon.
»Ingenting alls! Men jag vill nödvändigt tala ensam
vid flickan, ty jag har så många allvarliga frågor att ställa
till henne».
»Känner du henne, stackars flicka?»
»Nej, jag har aldrig sett henne förr», svarade han. »Men
just därför får jag öfverlämna vården af mamma åt den
första, bästa från gatan».
Hon såg förvånad på brodern. En sådan nästan rå ton!
»Gå upp till mamma, Stina lilla», bad han sedan i
vekare tonfall. »Jag skall fråga flickan efter hennes
rekommendationer, och du kan vara säker på mitt rättvisa omdöme,
lika väl som du vet, att jag är den förste, att der jag kan
räcka en hjälpsam hand åt oförvållad olycka. Så snart jag
talat vid henne, kommer jag upp».
Stina gick långsamt uppför trappan. Hvad var det med
brodern och denna flicka, för hvilken hon kände
medlidande, ja, det djupaste deltagande?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
