Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 4. Svunnen lycka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2 43 —
Konrad öppnade dörren till det lilla rummet och steg
in Han sökte få ett lugnt uttryck i sitt ansikte, men det
ville ej lyckas fullständigt. Ett dystert veck låg det dock
kvar öfver hans höga panna.
Gerda såg förskräckt på honom och ville resa sig.
»Nej, sitt fröken! Ni är ännu mycket svag. Men jag
måste redan i dag göra er några frågor».
Han drog till dörren bakom sig och tog plats på en
liten stol midt emot Gerda, så att lampskenet föll öfver
hennes ansikte, under det hans eget blef i skuggan.
En tryckande paus inträdde. Gerdas hjärta bultade
hörbart, men hon teg, under der Konrad fäste sin pröfvande
blick på henne.
»Jag önskar anställa en kärleksfull vårdarinna för min
sjuka moder», sade han lugnt. »Af den lapp, som ni höll
i handen och som ni sedan tappade, kan jag förstå, att ni
söker den platsen, eller hur?
»Ja», svarade hon rädd, »jag — jag ville försöka — skulle
göra allt —»
»Nå, det skall nog visa sig. Men innan vi öfvergå till
att tala om edra skyldigheter, ville jag veta litet om edra
kunskaper. Hvar har ni varit senast?»
Blekare än lärft i ansiktet stammade hon:
»Jag — har inte på länge haft någon plats. Jag har
haft otur — stor otur».
»Nå, men har ni inga skriftliga rekommendationer?»
»Nej», snyftade hon, »jag har intet annat än min ärliga
försäkran att göra allt så godt jag kan och ej gifva minsta
anledning till klagmål».
Konrad såg i hennes ansikte de kval hon led, men
han måste göra henne ännu en fråga. Han räckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
