Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 4. Svunnen lycka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2 49 —
Gerda stirrade på honom utan att förstå ett ord.
»Jag skall tala vid min mor», fortsatte han. »Jag kan icke
stå till svars med att låta er söka döden, och ert öppna ansikte
säger mig; att ni ej skall svika mitt förtroende. Stanna alltså
kvar! Jag skall aldrig fråga er om er förförares namn och
från i morgon är hela ert föregående för oss alla här begrafvet
i glömskans djup».
Det dystra uttrycket i hans ansikte hade utbytts mot ett
skimmer af mildhet. Och då kunde Gerda ej längre hålla sina
tårar tillbaka; med ett anskri sjönk hon än en gång på knä
framför honom och snyftade:
»Tack, o tusenfaldig tack!»
I detta ögonblick kände hon det, som om paradisets
portar öppnades för henne.
Konrad von Linden vände sig för att gå.
»Vi äro blott människor och ingen är utan fel. Väl den
som alltid kan följa den lugna utvecklingens väg och ej snubbla»,
ljöd det i hans inre.
»Alltså stannar ni», sade han vänligt. »Livad heter ni?»
»Gerda Sten.»
Ej en enda gång föll det honom in, att det kunde vara
samma flicka, som sökt hämnas på den lumpne kvinnoröfvaren
Bark.
»Gerda Sten», upprepade han. »Godt. I morgon skall jag
föra er till min mor. Hon är god och ädel, så att ni kan vara
fullt lugn. Mitt omdöme är också hennes. Försök att sofva
lugnt och godt i natt, så att ni känner er styrkt i morgon.
Godnatt!»
Ännu en gång såg han in i hennes ögon, från hvilka tvänne
stora tårar rullade. Hennes läppar rörde sig, liksom ville de
ännu en gång framsäga ett af hjärtat kändt tack.
Kampen om två millioner. II. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
