Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 4. Svunnen lycka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5° —
Gjorde han rätt att låta flickan stanna? var hans första
tanke, då han gick trappan uppför för att uppsöka moderns
rum. Och en röst ur hans innersta bejakade den stumma
frågan.
»Nå, har du kommit till något resultat dernere?» frågade
Stina, genast han steg in.
»Ja, jag har talat vid henne, och hon är värd vårt
medlidande. Du mamma har ofta sagt: ’Så som du tänker och
skrifver, så tänker äfven jag’. Skall du också tänka som jag
och mottaga denna kvinna, som har setat i fängelse för mord,
och hvilken jag det oaktadt påstår är ett oskyldigt offer för
dåligt sällskap».
Förvånade sågo de båda fruntimmerna upp.
»Hvad säger du, Konrad? Jag kan ej riktigt fatta
meningen med dina ord».
Då skildrade han i korta drag Gerdas lidande och brott
och frågade sedan:
»Säg mig nu, om du också hör till dem, som stena henne
dernere?»
Blott ett ögonblick tvekade den gamla, ädelsinnade damen,
innan hon sträckte båda händerna mot sonen:
»Jag vill icke tänka och grubbla. Du har ju sett och
pröfvat, och hvad du- gör är rätt. Tag henne med upp i
morgon.»
Konrad von Linden böjde sig öfver hennes smala hand.
»Tack, mamma! Denna handling innebär en seger öfver
oss själfva.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
