Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 4. Svunnen lycka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5* —
Den hittills hemlösa Gerda Sten hade alltså funnit en
tillflykt.
Hur olika var icke den man, som nyss lämnat henne mot
alla de andra! Han hade bättre än någon annan lärt känna
hennes hjälplösa läge. Han var ung och såg hennes skönhet.
Och dock försökte han ej det minsta närmande, utan sade helt
enkelt och naturligt:
»Jag skall föra er till min mor».
Så snart Konrads röst hade förklingat, reste Gerda sig,
öppnade fönstret och skådade ut i den stjärnklara natten en
stund, under det hennes hjärta tackade den himmelske fadern
för den lycka, hon nu trodde sig skola få åtnjuta.
Dagen derpå kände sig Gerda Sten betydligt stärkt.
Ansiktets blekhet hade gifvit vika .för ett skimmer af lifvets färg.
Då morgonens första solstrålar föllo in i det lilla rummet
steg hon upp och klädde sig, hvarpå hon gick ut i korridoren.
Sakta steg hon uppför trappan. Köksdörren stod till hälften
öppen och hon steg in. Framför spiseln stod Stina von Linden,
iklädd ett stort köksförkläde, i färd med att göra upp eld för
att koka morgonkaffet.
Hon blef angenämt öfverraskad af Gerdas inträde. Hon
skämdes visst icke för att stå vid spiseln, ehuru hon var född
von Linden; tvärtom, hon var glad öfver att kunna utföra en
jungfrus sysslor för att bespara brodern utgifterna för en sådan.
»Nå, är ni bättre nu?» frågade hon vänligt och lugnt,
sedan de första hälsningarne växlats. Intet i hennes min
tillkännagaf, att hon kände Gerdas föregående, eller att hon
fördömde henne derför.
»Jo, jag tackar. — Och nu, då jag fått lof att stanna,
är jag tacksam att få uträtta alla sysslor, jag kan. Jag vill
så gärna arbeta — arbeta mycket och rastlöst. Det är det
bästa medlet mot sorgliga minnen.»
»Ja, nog tänker jag ni skall få tillräckligt med arbete»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
