- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
56

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 4. Svunnen lycka!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 56 —

heten segrade. Hon tog emot brefvet och läste det, under
det Oskar Bark, nervöst vridande sina mustascher, gick bort
till fönstret.

Plötsligt utstötte hon ett klart, silfverklingande skratt.

»I sanning originellt, rasande naivt, precis som i en saga.
Månskensprinsessan suckar efter sin frånvarande riddare!»

»Jag har redan en gång förut bedt dig att ej taga denna
sak från den skämtsamma sidan», tillrättavisade Oskar.

»Nå godt! Vill du vara så vänlig och tala om, hvad du
tänker göra?»

»Det är inte svårt. Under dessa förhållanden har jag intet
annat att göra, än hålla god min i elakt spel och gå dit kanske
redan i eftermiddag».

»Hm! Ja, att du går dit, tycker jag är bra, men hvad
skall du göra der?»

Två stora ögon försöka läsa på botten af hans själ.

»Jag förstår, hvad du menar, Emelie. Men som jag redan
sagt dig, kan det ej blifva tal derom nu. Jag måste framför
allt se till att undvika de tråkigheter, som skulle inträffa, om
jag nu öppet förklarade mig för Stina, som ju är svag
och klen».

Det flammade till i Emelies ögon.

»Vänta, alltjämt vänta! Har jag fått höra annat af dig
under hela sista tiden? Och hvarje minut blifver detta oklara,
ja i hög grad komprometterande förhållande mig odrägligare.
Vore jag i dina kläder, skulle jag åtminstone vara ärlig. Älskar
du Stina ännu? Du nekar själf dertill, och ändå dröjer du.
Du har förbarmande med en annan, under det att jag får lida
helvetets alla marter. Hvarför säger du henne inte rent ut:
JDet var ett feltag af mitt hjärta, gif mig friheten åter, liksom
jag återger dig din’. På en sådan framställning kan hon ju
ej gifva dig mer än ett svar. Och tro mig, hjärtan krossas
inte så fort, som romanskrifvare i allmännhet påstå».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free