- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
57

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 4. Svunnen lycka!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 2 57 —

Förvånad stirrade Oskar på den unga kvinnan. Aldrig
förr hade han anat, att en sådan dämon bodde inom henne.
Hon öfverträffade till och med honom.

»Och om jag nu gjorde, som du säger, gåfve Stina klart
besked, hvad tror du hennes bror, Konrad, skulle säga derom?»

»Ack så, är det der skon klämmer», skrattade hon gällt.
»Du är rädd. Se det hade jag ej ett ögonblick tänkt på.
Jag har alltid tänkt mig, att Oskar Bark skulle våga mota hvem
som helst, vore det också med vapen i hand. Fy skäms, Oskar!»

»Konrad och jag hafva varit vänner — sedan barndomen.
Svartsjukan talar ur dig, Emelie, eljes kunde sådana ord icke
komma öfver dina läppar. Men nog derom nu. Du ställer
mitt tålamod på för stort prof. Jag går till Lindens i dag».
»Och säger?»

»Jag måste undvika skandal inom umgängeskretsen».
»Lindens räknas inte längre dit. Men gör som du vill..
Jag skall vänta, tills du kommer åter. Säger du dä: »Allt
är slut, vi hafva gjort slut, men Konrad har hotat med en duell,.
så begär allt af mig. Då skall jag icke vägra dig något, hör
du, icke något. Och till och med om han faller för din hand,
är du min!»

Hon lade sitt hufvud mot hans bröst. Han kände hennes
heta andedräkt på sin kind och en kyss brännde på hans läppar

— derpå reste han sig åter och skyndade ut.

Oskar Bark reste sig. Han hade under några sekunder
kännt det som om maran ridit honom.

»Hon är en djäfvul», mumlade han. »Först nu har jag lärt
mig inse det. Men hon bedrager sig dock, om hon tror sig
kunna få mig att dansa efter sin pipa. Jag skall nog akta mig
för att bryta så snart med Stina. Och dig min lilla
sprak-fåle, skall jag nog tämja. Hvad skulle jag få mer af henne ?-

— Bah! — kvinnoeder!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free