- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
87

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 6. Ett förhör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 87 -

»Måhända’ skulle ni vilja vara så god och upplysa oss
derom ?»

Bark rynkade ögonbrynen och svarade:

»Hvad menar ni? Är det skämt?»

»Visst inte, min tjänst tillåter intet skämt om dylika saker.
Vi hafva utforskat, att Elliot genast efter sitt inträffande här
uppsökte er».

»Hvad har det med den här saken att skaffa?»

»Man har berättat, att ni varit synnerligen angelägen att
förskaffa er just den portfölj, hvari handlingarne lågo, och att
ni underhandlade med honom derom, men att ni misslyckades
på grund af den höga summa, jag tror det var femhundratusen
kronor, som han skulle fordrat. Det är ju en verklig
förmögenhet, och ni förstår, att vi derför antaga, att brefven hade
stort värde».

»Förlåt att jag skrattar», svarade Bark, »efter hvad ni nu
sagt mig, förvånar det mig endast, att ni ej redan häktat mig,
som skäligen misstänkt att hafva mördat advokat Elliot».

»Jag får be er taga saken från dess allvarliga sida och
svara på mina frågor», ljöd det strängt från rättvisans
hand-hafvare.

»Det skall jag visst det, så tydligt jag kan. Elliot uppsökte
mig verkligen, och jag mottog honom utan en aning om, hvad
han ville mig. Han började då tala om en för mig ytterst
pinsam sak, som jag för länge sedan glömt. Hur det lyckats
den der advokaten att förskaffa sig en del af en korrespondens
mellan mig och en förnäm dam, hvars namn jag under
inga villkor vill nämna, vet jag ej. Alltnog, Elliot insåg till
fullo, att ett bekanntgörande af dessa brefs innehåll skulle
totalt förstöra denna dams sociala ställning. Då han ej vågade
vända sig till damen själf och naturligtvis trodde, att jag som
hederlig karl skulle arrangera saken, vände han sig till mig.
Jag blef naturligtvis högst förvånad att finna bref, som jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free