Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 6. Ett förhör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 —
trodde vara uppbrända för längesedan, och om möjligt ännu
mer förvånad blef jag, då han begärde en half million för att
afstå dem. Jag skrattade honom midt i ansiktet och
förhandlingarne afbrötos, i det han erbjöd mig några dagars frist, han
hade nämligen enligt egen utsago flere dylika uppdrag, som några
dagar skulle kvarhålla honom i Stockholm. Nå, jag lät
mannen gå, men jag var ytterst orolig öfver saken, ty Elliot hade
jämväl hotat att framlägga brefven för besagde dams make,
i händelse han ej erhöll något svar inom bestämd tid. Jag skref
ett par ord till damen om saken och svaret lydde »rädda min
ära! Jag är förlorad, om man erfar vår förbindelse!» Jag
funderade hit och dit, och slutligen beslöt jag att än en gång göra
ett anbud, hvarför jag i sällskap med en bekannt, vid namn
Grip, begaf mig till det hotell, der advokaten bodde. Grip
sökte upp Elliot i hans rum och gjorde ett sista försök att
erhålla kärleksbrefven till rimligt pris. — Ni kan ju själf taga den
er redan förut bekannte Grip i förhör. — I ett kafé inväntade
jag mitt ombud, som ej dröjde länge borta, och erhöll det
beskedet, att Elliot vidhöll sin löjliga fordran på femhundratusen
kronor. Det var mig naturligtvis omöjligt att gå in på en
sådan summa. Jag antog och tror ännu i dag, att mannen ej
var vid sina sinnen, hvarför jag fullständigt afbröt alla vidare
underhandlingar och ämnade lugnt invänta katastrofen. Men
denna kom ej, utan jag erhöll tvärtom underrättelse, att Elliot
rest sin väg. Jag läste i tidningen om mordet och förskräcktes.
Man måste ju finna brefven! Då jag emellertid ej hörde något
af dem på en längre tid, trodde jag, att den der historien gått
all världens väg. Men jag bedrog mig tyvärr. Den der Grip,
som jag betalt en rätt stor summa för hans försök till
öfverenskommelse, vädrade bakom dessa papper en förfärlig
hemlighet, hvartill den der fordran på femhundratusen tydligen
var orsaken. Han lät anmäla sig hos mig och var fräck nog
att begära en större summa för att tiga. Mitt svar derpå blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
