Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 7. Hårdt pröfvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 93 —
»Nej», nästan stönade han fram, »jag får ej låta smärtan
och sorgen öfverväldiga mig. Kanske ni, syster Märtha, ville
taga er an min stackars syster. Jag bryr mig ej om att forska
efter orsaken till, att hon kunde komma undan från sitt
sjukläger — det var så ödets obarmhärtiga beslut. Jag har henne
emellertid med mig tillbaka».
Diakonissan såg förvånad på Konrad.
»Hon är sårad — men som jag hoppas ej farligt. Hon
ligger i vagnen, som håller här nedanför. Kanske ni vill laga,
att hon blir förd upp på sitt rum. Men hon får ej veta något
om mammas död ännu, absolut inte. Jag vill först förbereda
henne derpå».
Utan ett ord aflägsnade sköterskan sig för att med
hjälpgummans bistånd förflytta Stina till hennes sjukläger.
Stina kvarlåg halft afsvimmad i vagnen. Hon kände för
tillfället inga smärtor och den förfärliga feberhettan tycktes
hafva upphört att besvära henne.
Utan svårighet bar man upp henne och lade henne till
sängs. —
Sedan sköterskan aflägsnat sig, sjönk Konrad åter samman,
men än en gång ryckte han upp sig och kastade sig med
utbredda armar öfver den kära döda.
»Hör på mig, mamma! Se blott på mig en enda gång till!
Du kan ju ej lämna mig så utan en blick, utan ett ord!»
Men de bleka läpparne förblefvo orörliga.
Nu hördes något buller i korridoren och strax derpå
läkarens röst. Detta ryckte den förtviflade unge mannen ur
hans sorgliga tankar, och han skyndade att stänga den dörr,
som förde in i systerns rum; derpå gick han långsamt ut för
att samtala med läkaren.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
