- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
94

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 7. Hårdt pröfvad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 94 —

Dagen efter dessa händelser var snart slut, och den
nedgående solen kastade åter sina sista strålar in genom fönstren
hos Lindens.

Stina låg fortfarande till sängs. Sina magra, hvita händer
hade hon knäppt samman öfver bröstet och läpparne rörde sig
som till bön.

Hennes tillstånd var så egendomligt, att ej ens den
synnerligen erfarne läkaren förstod sig på det. Ej så, att han
fruktade för sin patients lif — men han stod villrådig för
sjukdomens vidare förlopp. Han ville dock ej ännu yppa för den
redan förut så hårdt hemsökte brodern, att han fruktade för
hennes förstånd. Att den yttersta försiktighet gent emot henne
var af nöden, det sade han dock, men Konrad reflekterade ej
vidare öfver motivet härtill. Han hade fullt upp med att
klargöra för sig, huru han på bästa sätt skulle kunna besvara den
fråga, som Stina förr eller senare skulle göra, nämligen hur
modern mådde.

Utan att hafva kommit till fullkomlig klarhet, hur han
borde handla, beslöt han sig dock för att gå in till systern
och efterhöra hennes tillstånd.

»Hur är det med dig Stina?» frågade han alltså vid sitt
inträde i hennes rum och satte sig på sängkanten.

»Mycket bättre nu än på länge», svarade hon hviskande.
»Jag får väl försöka gå upp —»

»Nej, kära barn, det är du allt för klen till».

»Visst inte!» envisades hon. »Det är flera dagar sedan jag
såg mamma, och jag vill gå in till henne. Du kan stödja mig».

Konrad slog ned ögonen.

»Ar mamma sämre?» utbrast Stina bäfvande.

»Stina lilla, mamma led ju så förfärligt, och de sista
dagarnes tråkigheter bidrogo ej att förbättra hennes tillstånd. Men
nu kunna vi trösta oss med, att hon ej längre känner några
smärtor».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free