Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 7. Hårdt pröfvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 95 —
Men detta var ingen tröst för Stina. Med ett ur hjärtats
innersta framsprunget smärtsamt stönande föll hon tillbaka bland
kuddarne, men ögonblicket derpå satte hon sig åter upp och
utbrast nästan befallande:
»Låt mig komma till mamma. Jag kan inte uthärda att
vara skild från henne längre».
En tryckande paus uppstod härefter.
»Ja, jag skall kalla på sköterskan — så skola vi hjälpa dig»
— svarade Konrad slutligen med bruten röst och reste sig.
»Än ett ord, Stina, af din broder, som tänker och sörjer
för eder alla. Vi måste göra oss förtrogna med, att mamma
snart skall gå till ett bättre lif. Hennes lifslåga är utslocknad».
Den sjuka stirrade på honom.
»Nej, nej, det får icke ske», mumlade hon tonlöst.
»Ja, men det är dock så. Vi måste ju alla en gång skiljas
hädan. Tror du, att det är lätt för mig att säga dessa ord?
Sannerligen måste jag ej använda mina sista krafter för att
äfven kunna tåla detta ödets slag, och hvarje ögonblick tror
jag mig färdig att gå under. Men vi få ej gå under. Vi hafva
alla ett ädelt mål, en lifsuppgift att fylla. Förlita dig på mig
i alla tråkigheter, och jag skall bära dem äfven för dig».
Derpå kysste han henne på pannan och gick ut.
Då hon blef ensam, tryckte hon bägge händerna mot de
bultande tinningarne och kastade sig oroligt bland kuddarne,
tills sköterskan kom in.
Det var samma kvinna, hvars sömnlusta låtit Stina slippa
ut. Konrad hade dock ej låtit afskeda henne för detta af henne
ångerfullt bekända fel, han insåg allt för väl, att den gamla
kvinnan hade öfveransträngt sig under de många genomvakade
nätterna.
Nu vakade hon med så mycket större omsorg öfver sin
skyddsling och var ytterst noga med att ej mer begå något fel.
Då Konrad kom ut från sjukrummet sökte han upp fru Lind,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
