- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
110

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 8. Framåt på brottets bana

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klädning omslöt en vacker, harmoniskt utvecklad figur och en
lätt hatt täckte det välformade hufvudet.

Den inträdande stannade strax innanför dörren, belyst af
arbetslampan å skrifbordet.

Bark ryckte till och tog sig öfver pannan, liksom
erinrade han sig något oangenämt.

»Hvad vill ni?» frågade han i en ton, hvars dallring allt
för väl tolkade den oro, som rasade i hans inre.

»Känner herr konsuln igen mig?» svarade flickan.

»Nej — nej. Då behöfde jag väl inte fråga, hvad ni
vill så här dags», invände konsuln vredgad.

»Jag är fosterdotter till er forne bokhållare Ek, som
genom ert förvållande kom i fängelse!»

Bark tog förskräckt ett steg tillbaka, men han lugnade
sig strax och tvingade sig till ett ironiskt leende.

»Börjar ni åter berätta den der sagan? Er far var en
förbrytare och ni hans medhjälperska, som rymt ur fängelset,
och då jag absolut inte kan förstå, hvad ni har här att göra,
skall jag helt enkelt lämna er i polisens våld».

Han sträckte handen mot den elektriska klockan, men
Thereses flammande ögon häjdade honom.

»Jag är förberedd på dylika svar, herr konsul, men låt
mig säga ett par ord. Jag har ej rymt från fängelset, jag
har helt enkelt blifvit benådad. Ej heller är jag Eks dotter,
det vet ni bäst, som en gång kastade handlingarne, som
bevisade min börd, i elden».

»Hvad menar ni? Er börd? Ek visste ju inte själf, hvad
handlingarne innehöllo.

»Men jag vet allt!» svarade hon bestämdt. Jag vet, att
min arme fosterfader var oskyldig till det brott, han straffats
för; jag vet, att han blott ville försvara mitt namn, min fram.
tid, min förmögenhet och att ni bestal honom, icke han er.
Och nu vet jag äfven hvartenda ord, som stod i de der stulna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free