Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 8. Framåt på brottets bana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— III —
och brända papperen. Det var min börd och mitt verkliga
namn, ty jag är dotterdotter till den af sin man öfvergifna
baronessan Hohenfeld!»
Bark utstötte ett obehagligt hånskratt och satte sig i en
länstol.
»Mycket bra!» skrattade han.
»Skrattar bäst,, som skrattar sist, säger ordspråket, herr
konsul. Vi voro fattiga och kunde ej bevisa något på grund
af det oblida öde, som hvilade öfver hemligheten. Men då
Ek dog, hviskade han med slocknande röst i mitt öra: »Jag
lider och dör oskyldig. Bark är den skyldige.» Då svor jag
att bringa klarhet öfver vår oskuld, skulle det ock kosta
mitt lif».
»Nå, då vore det roligt att få höra, om det lyckats!»
»Ja, det har det, fast mitt lif än en gång sväfvat i fara.
Men att jag ej gick under, då jag måste rädda mitt lif undan
mördarehand genom att hoppa ned i Östersjöns vågor, det
räknar jag som ett järtecken för slutlig seger, om kampen
blir än så hård. Jag skall yrka på, att processen åter
upptages till behandling, och då skall ert handlingssätt ställas i
annan dager och så randas vedergällningens dag!»
»Han gör så fan heller!» röt konsuln till. »Man skall
skratta er midt i ansiktet och på min begäran spärra in er
på ett dårhus för observation, ty den der så kallade oskulden
har hos er öfvergått till en fix idé. Hela verlden skall blott
framställa den frågan: Hvar äro bevisen för sådana
vansinniga påståenden, som man vågar utkasta mot en man af
ta-dellöst rykte? Och dertill ur en straffånges mun! Ha, ha, ha!»
Kallsvetten rann utför konsulns kinder, och det var honom
omöjligt att beherska sin röst så att den skulle uttrycka det
lugn, som han ej kände.
Therese deremot var alldeles lugn, då hon, sedan han
slutat, tog ett steg fram emot honom och svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
