Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 8. Framåt på brottets bana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 125 —
»Haf förbarmande med mig», bad han. »Jag kan, jag får
icke tala om det».
»Hvarför inte?» frågade hon retad.
»Det rör familjens heder. Alla skulle förgås — far, Oskar
— och jag själf», stönade han besinningslöst. Han var nu ej
i en sådan sinnesstämning, att han kunde beräkna betydelsen
af sina ord.
I Emelies ögon blixtrade det till vid dessa ord. Der
hade hon ju nyckeln till sin vedergällning och sin hämd. Och
Alfred, den tölpen, skulle försöka att hemlighålla något för
henne, ha hal
»Du var i din fars arbetsrum», fortsatte hon förhöret.
»Ja —»
»Du har tagit från honom bref, som innehöllo hemligheten».
»Nej, nej, visst inte!»
»Hvarför narras du? Jag känner dem ju i din
rockficka. Låt mig få se dem», envisades hon.
»Nej, hellre får du döda mig!»
»Döda dig? Dig, som jag älskar!» hviskade hon
lidelsefullt i hans öra, i det hon omslöt honom med sina armar.
»Brefven! Ett ögonblick bara!»
»Nej!»
Då kastade hon sig öfver honom och betäckte hans
ansikte med varma, lidelsefulla kyssar, men han slet sig ifrån
henne som en vansinnig.
»Hvad tager du dig till? Har du inte kysst Oskar, är
han inte din fästman?»
»Honom hatar jag, och honom skall jag göra olycklig»,
nästan hväste hon, i det hennes små händer knöto sig.
Men då stod den listiga kvinnans taktik med ens klar
för Alfred, han insåg, att hon blott ämnade begagna honom
såsom ett medel för att nå sitt mål och förbittringen
häröfver besegrade hans lidelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
