- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
126

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 8. Framåt på brottets bana

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- I 6 2 –-

»Jag säger inte ett ord mer om du kommer på det der
viset», sade han. »Låt mig gå nu!»

»Får jag inte se brefven?»

»Nej!»

»Så gå då din väg!» befallde hon, då hon insåg, att hon
ej för tillfället kunde vinna något, »jag vet att du älskar mig,
men från denna stund skall jag plåga dig, tills du lämnar
brefven i min hand. Du tycker dig vara stark, derför att du kan
motstå mig i dag, men du vet ännu ej, hur skönt det är att
hvila i en älskad kvinnas armar. Till detta pris —»

Han skyndade ut ur rummet, då han insåg, att han ej
längre skulle kunna motstå fresterskan och uppsökte sitt rum.

»Stackars galning», utbrast Emelie, sedan hon blifvit
ensam. »Snart är du min och hemligheten i mina händer. Men
hvad kan det vara?» —

Alfred Bark föll som död ned på sin säng. I dag hade
han för första gången i sitt glädjefattiga lif hvilat vid en
kvinnas bröst och dertill den kvinnas, hvars bild förföljt honom
dag och natt. Det föreföll honom som ett under, att han
kunnat motstå henne, men hon hade blottat ej blott sin kropps
behag utan äfven sin själs ränker för honom, så att han
insett vådan af att uppfylla hennes önskan. Hennes sista ord
om huru skönt det är att hvila i en älskad kvinnas armar
tonade dock ännu i hans öron.

Han prässade händerna mot de bultande tinningarne och
suckade tungt.

»Jag måste härifrån», tänkte han. »Stannar jag här,
blifver jag vansinnig. Hon har rätt uti, att jag ej kan motstå
henne länge och snart nog skulle låta henne få del af
hemligheten. Och då skulle det värsta af allt hända, hon skulle
hämnas både på far och Oskar och störta dem. Då är det
bättre jag ger mig af härifrån — — — —»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free